Angelica Lagergren

Angelica Lagergren

Annons

Båda barnen travade för första gången

Imorse kände jag mig piggare och jag fick massa energi av att komma iväg till stallet. Barnen fick rida och åka pulka bakom Primör. Sån lycka! 7B0DD2D7-E0F0-487F-A81B-103A441610B3När vi hämtade in lilla busiga Primör från hagen var han helt full i snö.  3AF41469-D478-450B-B068-14C9C3160978Det är så mysigt och meditativt att stå och pyssla om hästarna. Höra hur de gnäggar till varandra. Jag älskar verkligen att vara i stallet.  BE90330D-0590-40D8-93EE-47DEA5191869Elsa skrek ”fortare Primör, fortare!” när de åkte pulka bakom.  0B4C2EF1-B8AD-4E8E-85D2-28DE0FBDA428 Philip red också och både Alice och Philip travade för första gången. 209C29F8-983E-4E56-BACD-ED6D288FEF13Det var -12 grader imorse så vi kunde inte vara kvar i stallet så länge. När kinderna och fötterna var kalla åkte vi till McDonalds för en gemensam lunch. Alice fick gå och bada med Elsa och jag passade på att vila samtidigt som Philip. Nu har jag och barnen läst lite böcker, ätit mellis och nu sitter vi alla tre i soffan och tittar på Vaiana. Helt perfekt söndag! Imorgon hoppas jag att jag är helt frisk. Den friska luften och solen gav mig i alla fall energi för den här dagen.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Att faktiskt inse sina fysiska begränsningar

Ni som följer Jessica vet att hon har anmält sig till Tjejmilen 21K som går av stapeln den 21 april. Jessica har tjatat på mig… att jag ska följa med. Jag har sagt ja att träna med henne inför loppet, men hade inte bestämt mig om jag skulle springa eller inte. Jag har aldrig haft någon längtat eller mål att springa vare sig långt eller snabbt. Jag tycker om att springa tills jag får en endorfinkick. Det får jag lätt genom att springa intervaller. Då brukar den där ”jag klarar ALLT”-känslan infinna sig vid intervall 3-4 ungefär. Den känslan är oslagbar. I veckan sprang jag mitt livs första mil och det var en häftig känsla. Jag bestämde mig innan att jag skulle klara det, men nu i efterhand känner jag… var det värt det?

IMG_6935

I somras körde jag en del hemmaträning. Det funkar bra när man har barn tycker jag. Det är inte alltid så lätt att hitta tid att ta sig iväg till gymmet. Med en matta och sin egen kroppsvikt kommer man långt med träningen.

IMG_2602

I somras sprang jag med Sanna och Frida. Och Jessica såklart!

Men åter till 21K. Ska jag springa halvmarathon med Jessica? Svaret är nej. Det kommer jag inte göra. Den smärtan jag haft i kroppen efter jag sprang en mil är inte av denna värld. När jag sprang funkade det bra i ungefär 5km, sen började höften svida. Jag ska inte springa sådär långt, jag vet ju det. Det funkar inte med min kropp. Och som jag skrev har jag faktiskt ingen längtan av att springa långt. Så jag kommer inte springa 21K med Jessica. Jag måste inse mina fysiska begränsningar och lyssna på min kropp. Den ska ju hålla i rätt många år till. Jag är medveten om att jag kommer behöva operera min artros-höft, men förhoppningsvis dröjer det mer än 30 år dit. Allt beror på mig och hur ont jag har.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Lilla lemmeln får oss att skratta

Idag känner jag mig lite piggare, tack för peppiga kommentarer igår. Mamma kom och hjälpte mig med middag till barnen. Jag har sovit helt okej bra. Båda barnen sov i sina rum i några timmar, sen tassade båda in och la sig nära mig. Jag tänkte att det var bäst får båda om de sov i sina egna sängar eftersom jag är sjuk. Nu på morgonen har vi ätit frukost, läst böcker, spelat gitarr och lekt med ett slott vi fått av min kompis Sanna. Lugna, mysiga lekar. Alices favoritbok just nu är ”Hemma hos Plupp”. Hon är väldigt förtjust i den lilla lemmeln, jag förstår henne. Hans uppsyn får oss båda två att skratta.

IMG_0517

Här pekar hon på den busiga lilla lemmeln.

IMG_0508

Tror vi läst boken minst tio gånger bara idag…

IMG_0501

Philip har spelat gitarr för oss.

IMG_0505

Och gömt sig. Det är hans nya grej. Att gömma sig och skrämmas. Inte så uppskattat av Alice som inte gillar när han skräms.

IMG_0533

Jag känner mig tack och lov bättre idag. Trycker i mig alvedon och ipren och dricker mycket vatten. Idag har jag ingen feber som tur är, men känner mig sänkt och har inte så mycket energi. Förhoppningsvis mår jag bättre i eftermiddag så vi kan ta oss ut i snön. Mamma kommer hit igen och hjälper till. Jag är så tacksam att jag har henne i mitt liv. <3 Guld värt vid sjukdomstider. Igår mådde jag så illa att jag var rädd att jag fått nån kräksjuka. Det är på riktigt min största skräck. Att bli så sjuk när man har barnen…

Annons
Kommentera (5)

Kommentera

  1. Tessan med tre

    Vi har samma favoritbok här hemma 🙂 Läses om och om igen för fyraåriga dottern.
    Förstår hur skönt det är att ha familjen, och framförallt mamma nära. Jag har mina föräldrar och syskon 50 mil härifrån och när jag var nyseparerade med en tre- och en femåring och fick influensa med 40-graders feber, fick jag ringa och be min målare om hjälp att hämta barnen på dagis 🙂 De fick sen dricka välling en hel helg för jag inte hade kraft att stå upp i köket. Misär då men såhär i efterhand kan jag ändå skratta åt det. Och känna en styrka i att jag vågade ringa målaren och be om hjälp.

    Och nu sju år senare har jag sambo och ytterligare ett barn (fyraåringen som tycker om Plupp). Livet brukar ordna upp sig 🙂
    Krya på!
    Kram Tessan

  2. C

    Den där rosa och gröna nässelliknande växten du har i fönstret, vet du vad den heter? Jag har en likadan men kan inte hitta namnet på den. 🙂 Tack för en bra blogg! 🙂

Se fler...

Feberfrossa och illamående

Oj oj. Den här dagen blev inte alls som jag hade tänkt mig. Vi hade massa roliga och viktiga möten planerade. Jag var på en mysig middag igår men när jag kom hem började jag känna mig hängig. Jag fick frossa och la mig under två fluffiga täcken i sängen. Där har jag legat tills nu. Helt däckad. Jag har försökt äta lite men mår illa. Och jag känner mig helt förstörd. 0EBE8D95-83B1-44EC-973A-3DB89B25C4EFJag ska hämta barnen på förskolan i eftermiddag men jag hoppas att min mamma kan komma och hjälpa mig lite. Nu ska jag göra en stor kopp te och leta fram några smärtstillande. Hela kroppen och alla leder värker. Hoppas att er fredag är bättre än min.

Annons
Kommentera (8)

Kommentera

  1. Anna

    Men stackarn. Du har ju klassiska influensa symptom. Ska du verkligen ta barnen? Har två barn själv, så sjukt jobbigt att ta hand om barn när man E sjuk. Febern kommer nog snart och dessutom smittar du dom. Kan Stefan inte hjälpa dig? Krya på dig en massa!!!!

  2. Anne

    Influensatider nu! Själv dras jag med graviditetsillamående toppat med två episoder av halsfluss, där antibiotikan förvärrar illamåendet kopiöst. Längtar efter våren.

Se fler...

Red velvet croissant hos Mr Cake

Äntligen har jag testat den omtalade röda croissanten som jag sett i sociala medier i flera veckor. Jag blev inte besviken. Den är sååå god! Jag och Jessica delade på en, den är stor, mättande och dyr. Haha 48 kr (!) går den loss på. Men helt klart värd pengarna.

IMG_0391

Jag hade hoppats att Roy Fares skulle varit här. Jessica har jobbat med honom. Nåt är när vi julbakade smsade hon honom och bad om tips, haha. Jag tror inte att han svarade…

IMG_0393

Nu är jag mätt, annars hade jag mer än gärna ätit en sån här också.

IMG_0381 2

Jessica la massa shimmer i mitt ansikte i morse inför vår inspelning med Akademikliniken. Jag strålar lika mycket som en gravid kvinna. Eller förälskad. Jag är en av de grejerna.

Nu ska Jessica åka hem och jag ska sitta kvar här på Mr Cake och jobba. Jag ska iväg på middag med Maria, hennes mamma och lillebror med flickvän ikväll. Mysig torsdag. Igår hade jag en dipp hemma. Både på förmiddagen men också på kvällen. Jag var extremt trött efter att ha sprungit en mil, men också ledsen över att livet är som det är. Jag får sånna sjunk ibland och jag får bara acceptera att det är så. Livet går upp och ner, det är bara andas sig igenom de tuffa och tunga stunderna. Men när ens barn säger fel, och säger en annan kvinnas namn istället för mamma gör det ont. Riktigt ont. I morgon kommer de till mig igen, vi ska ha världens mysigaste helg. <3

Annons
Kommentera (17)

Kommentera

  1. Jenny

    Förstår att det kan vara tufft.
    Som lärare blir jag kallad än det en än det andra. 🤗
    Försök att välja att se positivt. Det finns ytterligare en vuxen runt barnet som stödjer och stöttar. Barn lär sig av alla människor och växer i relation till dem.

  2. Emma

    Åh, kan bara föreställa mig hur ont det gjorde….<3 Förstår att det går upp och ned, men tror det är viktigt att låta det göra det också. Vara ledsen när det är tufft och glad när livet känns lättare. Stor kram!

  3. Sandra

    Åh förstår att det måste ha gjort riktigt ont ❤
    Men jag säger som fler här, när jag jobbade på förskola blev jag ofta kallad ”mamma” och ibland även ”mormor” 😁 (kändes sådär när jag var 19 år…). Barn är vanemänniskor och om dina barn träffat kvinnan i ett par dagar kan det sitta kvar en stund i minnet, men det betyder ju egentligen inget mer än att dom just ropat efter henne.
    Jag tänker att det kanske är ett kvitto på att hon engagerar sig i barnen och försöker skapa en trygg relation med dom – utan att för den sakens skull ta över din roll? Du är ju barnens allt och det kan ingen annan kvinna någonsin ta ifrån er oavsett vad hon gör eller säger.

    Du är en riktig kämpe och jag beundrar verkligen din styrka!

  4. Vanessa

    Förstår att det känns skit! Som bonusmamma som verkligen älskar sina bonusbarn o har en jättefin o bra relation kan jag ändå säga: man vet att man inte är deras mamma- ingen kan ta en mammas plats. O även fast det kan göra ont i hjärtat ibland när man vet att man är nummer tre på listan så vill man faktiskt inte ta den platsen. Man älskar barnen o vill att de ska ha bästa tänkbara relation med sina föräldrar. Svammel, men det jag vill säga är att hur perfekt en bonusförälder än verkar (o mina säger också mamma till mig ibland av misstag) så är deras mamma alltid deras mamma o nummer ett! Det är då självklart för barnen o jag blir glad att de vill prata om henne hos oss o uppmuntrar det. Vi gör vykort, presenter o bakar som de tar med till sin mamma!

  5. Linda

    Jag har bara haft det åt andra hållet när barn som jag har suttit barnvakt till har sagt mamma till mig. Jag har förklarat för dom att jag är inte deras mamma och att mitt namn är Linda. Det är svårt ibland för barn att hålla isär personen och det är inte någon som helst reflektion av dig och hur du är som mamma. Du är och kommer alltid att vara deras mamma!

    En fråga som du inte behöver svara på om du inte vill. Jag är bara nyfiken på hur ni har bestämt det för att skydda barnen. Har du och S pratat om när nya respektiva får träffa barnen? Eller är det någon diskussion om hur mycket den andra partnern får träffa barnen? Har din kille träffat barnen än?

  6. Emma

    Jag förstår dina känsla. Men jag kommer också tänka det inlägg som jessica skrev om er styvmamma att ni pysslade med henne och jag tyckte det inlägget lät äkta och fint. Och tänk idag har ni fina vuxna människor runt omkring som bryr sig om er och era barn 😊 En mamma är alltid mamma glöm inte det och dina barn har inte glömt det. Jag jobbar som lärare och många barn kallar mig ibland mamma och pappa. Jag tänker att de lever i nuet och man vet aldrig vad de tänkt på innan de säger något. Kram till dig.

  7. Ylva

    Åh förstår att det måste kännas som ett riktigt knytnävsslag. Jag är orolig för när den dagen kommer. Jessica skrev ett inlägg för nån dag sedan att ni brukade pyssla/baka? med er styvmamma. Försök att se det som något positivt att barnen har flera omkring sig som bryr sig om dom. Du kommer alltid vara mamman. Och som en skiljd kollega med 20-årig son sa till mig. Vi skiljda mammor har iallafall det lättare när barnen flyttar hemifrån. Kramar

  8. Sofia

    Usch det måste kännas tufft… men fy fan vad du är stark! Och du är den enda mamman som Alice och Philip någonsin kommer ha, och dessutom den absolut bästa 🙂

  9. Malena

    Jag förstå känslan för min tvååring har också sagt pappans sambos namn. Idag gör det mig inget för både barnen och jag vet att de har bara en mamma och det är jag.😃Det vet nog dina barn också!❤Ge dig tid och andas igenom de svåra stunderna. Det lättar. Kram!❤

  10. Jenny

    Förstår känslan när barnen säger fel namn.. men vet du, Alice och Philip har och kommer alltid att ha bara en mamma. Ingen annan kommer nånsin att kunna ta din plats. Försök istället se det positiva, att de har fått ännu en vuxen i sitt liv som finns där för dem. Barn kan aldrig få för många vuxna förebilder under sin uppväxt. Men är som sagt övertygad om att du är världens finaste mamma åt dem. Ingen annan.

    https://bonusfamiljen.vimedbarn.se

  11. Lina

    Jag har inte läst din blogg så länge utan trillade in här i samband med att ni delade på er – men jag måste bara skicka cyberrosor och kramar, jag tycker du är helt fantastisk som tar dig igenom det här utan att sprinkla det med ett massa rosa glitter. Det känns i mitt hjärta när du skriver om hur ont det gör, eller som nu att barnen säger ett annat namn. Jag har barn själv och kan inte föreställa mig hur det skulle kännas, Så kudos till dig Angelica, som faktiskt håller huvudet högt och som lyckats med det många bloggare skriver om, att de vill vara personliga men inte privata. Jag tycker du gör det här strålande, en riktig inspiration. Hejja dig! Många high fives och kramar från England. 🙂

Se fler...